Middag

Igår när Viktoria kom hit tänkte jag att jag skulle försöka att LAGA en middag för en gångs skull. Då jag började tidigt och slutade klockan 17 kunde jag ta mej tid. Jag promenerade runt på lunchen och funderade, Birgitta hade bjudit på jättegod filé i smördeg en gång. Njaä, jag kom inte riktigt ihåg receptet så jag fick improvisera. I charken låg det en lammstek stor som en stor knytnäve. Perfekt tänkte jag, den kan inte ta så lång tid att fixa till. Jag köpte den, rosmarin i kruka, klyftpotatis, vitlökssmör, sallad, kantareller samt smör och var redo att kasta mej in i kokkonstens sköna värld. Först rev jag av blad, många blad av rosmarinen och lade det tillsammans med salt och peppar i en morten. Visst f-n, jag har ju ingen mortel så det blev att krossa det med en vodkaflaska mot bänkskivan. Jag tog fram en form och ställde på bänken. Lammsteken som jag låtit stå framme ett tag klappade jag in kryddorna på. Varefter jag lade steken i formen, stack in en termometer och slängde in i ugnen som stod på 175°. Under tiden som steken spred en väldoft i köket smörstekte jag kantarellerna, stekte klyftpotatis och ställde iordning salladen. Efter 1,5 timme förstod vi att något var galet och jag tog ut steken, efter att jag provat med en kniv och såg att blod fortfarande kom ut och att termometern fortfarande visade på 0° så bytte jag mot en digital termometer som jag hittade sladden till. När steken till slut nådde 71° tog jag ut den. Viktoria ställde fram potatis, kantareller, sallad, vitlökssmör och dryck medan jag skar upp steken. Jag kan säga att Viktoria tog om och ville att jag skulle göra den igen och då förstår ni nog att den blev perfekt. Rosa, saftig och smälte i munnen. Jädrar vad jag är stolt nu.